- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
325

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Stora Dimon är en hög klippö med branta, lodrätt
i Atlanten stupande fjällväggar. Den är belägen ett godt
stycke ut i hafvet på sydvästra sidan om Faeröarnas
huf-vudö, Strömö, och har till sin närmaste grannö den längre
i öster belägna, absolut otillgängliga Lilla Dimon. På
denna sistnämnda ha sedan äldsta tider millioner fåglar,
ostörda af människohand, haft sina bostäder.
Den 8 juli 1872 begaf jag mig från Thorshavn i
sällskap med min angenäme reskamrat, grefve T., af på färd
mot Stora Dimon.
Det fordras godt väder, ja det måste länge ha varit
lugnt, för att man med båt skall kunna närma sig och
landa vid en i öppna Atlanten belägen ö. Vädret var oss
dock nu i hög grad gynnsamt. Det hade varit lugnt i
flera dagar och hafvet låg så stilla; som, det öfver hufvud
kan ligga ute på Atlanten.
Strömmen gynnade oss likaledes; den gick mot söder
och förde den af 8 män rodda, långa båten hastigt
fram under Strömmölandets branta fjällväggar, där svarta
toppskarfvar och tjocknäbbade lunnefåglar sutto i rader
och tittade ned på oss. Med allvarsam uppsyn satt
Za-karias, vår präktige földeman och tolk, vid rodret och
blickade så plikttroget på sjön framför båten, som hade
han hvarje ögonblick fruktat, att dolda faror skulle höja
sig ur djupet och stänga vår väg.
Knappt märkbara rullade oceanens långa dyningar
in mot land. Borta vid ett grund syntes de vilja leka
med strömmen och tornade upp sig till små hoppande
och fradgande vågor.
Blånande syntes målet för vår färd, till formen som
en välbakad bulle, höja sig ute i hafvet, medan flockar
af alkor och kryckjor sträckte förbi vår båt. Ju mer vi
närmade oss ön, dess talrikare lågo alkorna spridda på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free