- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
333

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelberg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fjällplatån; där hade han underminerat gräsmattan med
sina gångar och bon, så att denna ofta brast under våra
fötter. I tusental sutto de stornäbbade lunnefåglarne
där uppe på vallen, och endast de närmaste flögo undan
för oss.
Vi lade oss på magen och sågo ned för bergets rand
för att iakttaga fågelvimlet där nere. Det var närmast
att förlikna med de tätaste myggsvärmar. Skorrande på
sitt vanliga sätt sutto de spetsnäbbade lomviorna tätt
packade på afsatserna, eller promenerade de skränande
fram och åter, under det deras ungar vaggande traskade
af och an mellan dem. Tysta som alltid sväfvade
stormfåglarne fram och åter, och lika tysta lågo deras
ungar spridda på små bergafsatser, där lomviorna ej hade
trängt ut dem. Af tordmular syntes ej så många; de
tycktes bo längre ned i berget.
Medelst ett rep klättrade fångstmännen ned till
närmaste afsats, satte sig där och fångade med sin håf den
ena fågeln efter den andra. Till en början gjorde det
mig ondt att se dem döda så många fåglar, som sålunda
togos bort från sina ungar, men jag blef tröstad, då jag
senare, från en lämpligare skådeplats, kom i tillfälle att
se, att fåglarne själfva sörjde för de föräldralösa. De
matade hvarandras ungar. Jag lyckades nämligen på ett
ställe klättra ned till öfversta afsatsen, hvilken var så
bred, att jag kunde sitta där. Rundt om mig hade jag
då en mängd af ungar, hvilka, ständigt skrikande och
huggande efter hvarandra, promenerade fram och åter.
Ja, de klättrade rent af, dessa små klumpiga ungar, och
hade en förvånande förmåga att med sina simfötter få
fäste på den ofta starkt sluttande bergafsatsen. Hvarje
gång en lomvia kom med sill, sprungo ungarne emot
fågeln och höggo många på en gång i sillen. Den, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free