Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till springråttorna, är en enda gång funnet i Sverige,
nämligen vid Rönneberga nära Landskrona i Skåne i
juli månad 1835. Hon har sedan aldrig blifvit
återfunnen hos oss.
Buskmusen är till färgen gråbrun med ett svart band
från hjässan till länden. På denna sin färgteckning och
på sin något mer hårbeväxta svans skiljes hon lätt från
våra små råttor. Hon lär ligga i dvala under vintern.
Som underfamilj under råttorna uppställer man
sorkarna* och man delar dessa numera i två släkten:
egentliga sorkar (Arvicola) och lemlar (Myodes).
Dessa små djur, af hvilka några arter äro mycket
vanliga här i landet, torde af folket i allmänhet vara
endast föga kända. De förväxlas än med råttor och än
med den från dem vidt skilda mullvaden.
Sorkarna äro dock lätt igenkännliga på sin yfviga
hårbeklädnad, i hvilken öronen nästan ligga dolda. Deras
kropp är tjock, nosen kort och trubbig, benen så korta,
att endast fötterna äro synliga utom fällen, och svansen
är i regel tämligen kort, alltid mycket kortare än hos
råttorna. Ögonen, som likna svarta pärlor, äro tämligen
små men mycket större än mullvadens rudimentära
synorgan.
Sorkarna röra sig långsammare än råttorna och kunna
ej som dessa göra häftiga och långa språng.
De äro alla bundna vid jorden, i hvilken de gräfva
långa gångar, och de kunna ej klättra. De flesta arterna
älska i hög grad vatten och trifvas därför bäst på
sumpiga mader.
I Sverige finnas endast sex arter egentliga sorkar
och två arter lemlar.
Märkligt nog äro endast två arter allmänna i södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
