- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
348

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sverige. Dessa djur trifvas bäst uppe på fjällplatåerna,
där bäckar och träsk i tusental vattna gräsvallar och
videsnår. På sådana ställen finner man dem och deras
gångar nästan öfverallt, hvarest gräs och vide växa.
Den allmännaste af alla våra sorkar är åkersorken
(Arvicola agrestis). Han förekommer öfver hela Sverige,
från och med Skånes slätter ända upp på Lapplands fjäll.
Ehuru han är talrikast på fuktiga, tufviga ängsmarker och
mossar, helst sådana, som äro genomskurna af vattenfyllda
diken och grafvar, finnes han dock äfven på torra fält,
djupt inne i barrskogarna och högt uppe på fjällen. Långt
ute i skärgårdarna förekommer han äfven på helt små
skär och ofta i mängd. På holmarna i Vänern fann jag
honom mycket talrik.
Han gör sig hemmastadd öfverallt och är utan
tvifvel ett af våra skadligaste däggdjur. I likhet med sina
släktingar uppträder han periodiskt, och orsaken härtill är
höljd i dunkel. Somliga år kan han förekomma
sparsamt, ja rent af vara sällsynt, och så med ens uppträder
han i sådan mängd, att man finner hela ängsmarker
uppätna af honom. Zoologerna anse dessa perioder vara
beroende af rikligare eller sämre tillgång på föda och i
samband därmed stående större och mindre fruktsamhet,
och i dessa förhållanden har man visserligen i regel att
söka orsaken till många djurarters periodiska uppträdande;
men man har dock svårt för att tänka sig, att ett djur,
som lefver af gräs och gräsrötter och för resten äter de
flesta örter, skall någonsin behöfva sakna föda på våra
ängar och fält. Mig synes det därför sannolikare, att
rätta anledningen till åkersorkarnas plötsliga försvinnande
bör sökas i epidemiska sjukdomar, som härja bland dem.
Man finner dem också stundom döda i mycket stort antal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free