Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glänste som pärlor. Slutligen kom hela djuret fram, satt
ett ögonblick hopkrupet och yfvigt som ett litet klot, så
sträckte det på sig och vädrade påtagligen med välbehag
det doftande potatisvinet. Snart visade sig ett annat
liknande hufvud i samma hål, och i en annan öppning mellan
tufvorna uppenbarade sig ett tredje, något större djur. Detta
gick upp på en tufva, satt ett ögonblick hopkrupet, reste
sig så på bakbenen, tycktes vädra, blef så långt och smalt
samt gick långsamt fram mot det ställe, hvarifrån den
för dessa djur helt säkert obekanta men, som det tycktes,
mycket angenäma doften spred sig.
Sålunda visade sig den ena sorken efter den andra.
Alla sutto de en stund liksom berusade af välbehag vid
den af brännvin indränkta jordfläcken, eller vandrade de,
liksom förvånade, rundt omkring densamma. Snart
för-svunno de dock åter i sina hål, och jag såg ingen slicka
på den af brännvinet fuktade jorden.
De brännvinsdoftande köttbitarna i fällorna förledde
dock de små djuren, så att jag fångade det ena efter det
andra. Det var två skilda arter, som funnos här,
nämligen gråsidiga skogssorken (Arvicola rufocanus) och
mellansorken (Arvicola ratticeps). Den förra af dessa är lätt
att igenkänna därpå, att hufvudets och kroppens sidor
äro rent mörkgrå och skilja sig med en skarp gränslinje
från de mörkt rödbruna öfre kroppsdelarna. Han är ett
fjällens barn. Långt upp i Lappland tillbringar han sitt lif
så väl uppe i fjällen som nere i dalarne, och liksom sina
samsläktingar lefver han glad vintern öfver under det
tjocka snötäcket, där växternas rötter utgöra hans föda.
Den andra arten, mellansorken, som är större, är till
färgen ofvan mörkt gråbrun och under hvitaktigt grå med
skarp gräns. Äfven denna art känna vi hufvudsakligast
från kapplands och Jämtlands fjälltrakter, men han har
Ur djurens lif. 2$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
