- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
360

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfver fjället. Dessa djur förekomma nämligen under
normala förhållanden aldrig bosatta så tätt invid hvarandra,
att marken kan blifva helt afäten; men när de äro stadda
på vandring eller redan ha lämnat fjället, kunna stundom
spåren af deras framfart taga så betydande dimensioner.
Inom de flesta, ja kanske alla djurgrupper finnas
arter, som äro mer eller mindre fallna för utvandring.
Inom fågelvärlden möta vi väl de flesta exempel härpå,
men äfven fiskar finnas, som i hafvet vandra långa vägar,
och bland insekterna finnas många, som äro kända härför.
Vi behöfva endast erinra om den illa anskrifna vandrande
gräshoppan.
Inom däggdjurens grupp förekomma ju äfven flera
vandringsdjur, men hos intet annat af dessa torde den
märkliga vandringslusten vara så utbildad som hos
fjälllemmeln.
I allmänhet tror man sig ha att söka anledningen
till dessa vandringar i brist på föda för djuren, och ofta
nog torde man därmed hafva kommit sanningen närmast.
Men däraf följer icke, att så alltid är förhållandet. Det
är t. ex. föga troligt, att stäpphönan från sitt hemland
på mellersta Asiens stäpper behöfver flyga öfver halfva
världen för att söka föda. Lika litet torde fjällemmeln
för sådant ändamål behöfva vandra genom hela bördiga
landskap ned till hafvet. Mig synes det troligt, att den
hastiga tillökningen af individer stundom ger anledning
till utvandring, oafsedt tillfällig brist eller tillgång på föda.
Man känner exempel på att ganska högt stående djur,
som äro mycket sällskapliga, t. ex. rådjuren, äro absolut
stationära, så länge de ej blifva alltför talrika, men blir
stammen för stor, vandra de ut.
Fjällemmeln fortplantar sig sannolikt mycket starkt.
När några för honom gynnsamma år inträffat, vimla fjäl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free