Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och deras ungar, ha fullkomligt misslyckats. Jag
medförde en gång 20 exemplar till Upsala. Dessa släpptes
lösa i ett rum, där gräs- och jordtufvor insattes, och jag
gjorde för öfrigt hvad som kunde göras för deras
tref-nad. Djuren vantrifdes dock. De anföllo och uppåto
hvarandra, så att rqdan efter några få dagar endast en af
dem fanns kvar i lifvet.
Den andra hos oss förekommande lemmelarten,
skogs lemme In (Myodes schisticolor, Lilljeb.), är ett litet
vackert djur af lilla husråttans storlek. Han blir
ungefär 105 till 115 mm. lång med den omkring 16 mm.
långa svansen. Han är lätt att skilja från de öfriga små
gnagarna dels på sina korta öron och sin korta svans,
dels på färgen, som är helt skiffer- eller stålgrå med en
rostbrun fläck på bakryggen.
Skogslemmeln upptäcktes första gången af prof.
Lilljeborg vid Lillehammer i Norge d. 29 maj 1843. Länge
ansågs han som en stor sällsynthet hos oss, men under
de sista decennierna har det visat sig, att han ej
förekommer så sparsamt som man förmodat; han har t. o. m.
under åren 1871 — 72 och 1894—95 flerestädes uppträdt
i mycket stort antal.
Att äfven denna art utvandrar, har man ett par
gånger iakttagit under ofvannämnda år. Särskildt 1895
uppträdde han påtagligen på vandring och blef då
observerad i Jämtland, Härjedalen, Dalarne, Vermland,
Gestrikland, Ångermanland, Medelpad och Helsingland. *
Lektor K. B. J. Forssell, som lämnat en vidlyftigare
redogörelse för detta djurs utbredning hos oss, anser, att
* Om skogslemmelns uppträdande i Sverige. Festskrift för
Lilljeborg, sid. 330.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
