Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver vintern, är det emellertid tydligt, att hon är vida
svårare att få se än de flesta andra djur, och det är
därför ej nödvändigt, att hennes förekomst är så sparsam,
som hon är sällsynt till.
Hasselmusen är ett trögt djur, som torde sofva bort
större delen af sitt lif. Det namn, man gifvit åt den
familj hon tillhör, tyder äfven härpå, och hon är nära
besläktad med den från de gamla romarnes tid historiskt
namnkunniga sjusofvaren (Myoxus glis).
De författare, som skrifvit om hasselmusen, synas i
ett fall ha skildrat det lif, hon för, oriktigt. Af deras
beskrifningar får man nämligen den föreställningen om
henne, att hon smidigt som en ekorre hoppar omkring
bland buskar och träd. Så är dock ingalunda händelsen.
Hasselmusen hoppar troligen aldrig, hon har därtill alltför
korta bakben. Hennes rörelser äro långsamma och afmätta.
I träden rör hon sig på samma sätt som björndjuren.
Säkert men långsamt förflyttar hon sig från gren till gren
på det sättet, att hon tar ett fast tag med
framfötternas klor och flyttar sedan varsamt bakfötterna efter.
Sålunda klättrar hon på de finaste kvistar.
Min kännedom om detta djur inskränker sig till ett
par i fångenskap hållna exemplar. Det ena af dessa, som
fångades nära Jönköping och blef uppsändt till mig
lefvande, underhöll jag länge, och det lilla djuret, som ej
från första stund visade den minsta skygghet, vann allas
hjärtan genom sitt älskliga uppträdande.
Hon sof nästan ständigt. Väckte jag henne och tog
henne i handen, satt hon där helt lugn och putsade sitt
lilla nätta hufvud genom att först slicka på framfötternas
tår, så att dessa blefvo fuktiga, och sedan låta klorna
liksom en kam glida mellan de långa morrhåren.
Långsamt klättrade hon på mina fingrar och upp efter min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
