Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra gnagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Norge lefver bäfvern, såsom ofvan sagts, ännu, och
professor R. Collett säger i sitt 1896 utkomna, utmärkta
arbete »Bäfvern i Norge», att det icke kan betviflas, att
han där i landet lefver både detta århundrade (1800-talet)
ut och dessutom ett godt stycke in på nästa århundrade.
Det är med sorg man ser en så erfaren zoolog uttala
dessa ord, som tyda på att bäfverns tid som europeiskt
djur ej är lång. Men bäfvern passar ej för vår tid.
Kulturen skall uttränga honom, äfven om man gör hvad man
kan för hans trefnad.
Då jag ej varit i tillfälle studera bäfvern i det fria,
men gärna i denna anspråkslösa uppsats om landets
gnagare vill ägna honom en minnesruna, har jag hämtat
följande korta redogörelse om hans lif ur professor
Collets ofvan nämnda arbete.
I Norge förekommer bäfvern ännu flerestädes i
landets sydvästra delar, och han har där sitt hem i de af
floder genomskurna dalgångarna. Den största kolonien
finnes i Nisserelven, i öfre Telemarken.
Bäfvern är ett vattendjur i ungefär lika hög grad
som uttern. Han tillbringar större delen af sitt lif i
vattnet, bygger sina bostäder där och lämnar det endast
för att skaffa sig föda. Han lefver af löfträdens bark,
företrädesvis af asp, och föredrager barken på de finare
grenarna. För att komma åt dessa fäller han träden,
hvarefter han afbiter kvistarna i lagom stora bitar och
bär dessa till sin bostad i floden, där de dels tjäna till
föda och dels till byggnadsmaterial. Han kan härvid
bära ganska stora knippor på en gång, och man har sett
honom simma med kvistknippet framför sig.
Under detta bäfverns skogsarbete begagnar han alltid
samma väg mellan vattnet och skogen, och denna stig
kan bli så upptrampad, att den närmast fjorden stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
