- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
398

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i Bohuslän.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 398 —
Öfver själfva bergsplatån, på hvilken jag stod, hade
en hare, som jägaren säger, »gjort sin lycka». Fram och
åter hade han traskat i samma spår och från denna
upptrampade väg gjort ett långt språng åt sidan till en bar
fläck på en sten. Härifrån hade han gjort åtskilliga hopp,
än åt ena, än åt andra hållet, och så gifvit sig af utför
branten ned till den lilla dalen därunder. Här nere på
det släta snöfältet kunde jag från min upphöjda plats se
alla hans »lyckor och afhopp». Tätt under berget, vid
sidan af en sten, såg jag äfven vännen »jösse» själf. Han
hade tagit några långa språng till denna sin tillfälliga
bostad och satt där nu nedtryckt i snön, antagligen
mycket trygg i den förvissningen, att ingen af hans många
fiender skulle kunna reda ut de många krumsprång, han
gjort, och följa spåren.
Sällan hade jag varit i bättre tillfälle att se en hares
morgontraj. Med ögonen följde jag spåren där nere, och
det var ett nöje att se, med hvilken beräkning djuret gått
till väga, innan det satt sig till hvila.
Jag var alls icke frestad att skjuta haren. Han lefde
så nära min bostad, och jag hade julharar nog där hemma.
Han fick jula i fred på sin snöiga bädd.
Länge stannade jag ej heller på berget. Jag
längtade till skogen för att höra och se de få djurarter, man
där har att finna denna årstid, och begaf mig därför af
ned mot dalen under mig. Där nere låg det jämna
snötäcket slätt och rent framför mig, och redan på afstånd
syntes räfspår likt sträckta pärlband korsa livarandra
öfver fältet.
Vid närmare undersökning visade det sig, att
räf-spåren voro efter två djur. Det större var spåret af en
hanräf, och detta följde jag.
Det är ett nöje att på nyfallen snö i mildt väder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free