Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fjällbestigning på Grönland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag förut ej tänkt på. Nu gåfvo hans ord mig nytt hopp,
och så snart vår enkla måltid var intagen, gaf jag mig
af med fjärilhåfven i handen och en stor portör med
glasburkar uti samt styrde kosan upp mot det närbelägna
fjället.
Vandringen blef rätt besvärlig. Den starkt sluttande
marken, som bestod af skifferflisor, blandade med lerig
sand (lerjärnsten), var så lös, att mina fötter sjönko ned
däri, och jag åkte ofta utför. I stenflisorna såg jag
massor af förstenade växtdelar, stjälkar och bladaftryck af
stora lönnblad och andra söderns träd, som vittnade om,
att här en gång i tiden vuxit härliga löfskogar.
Mångtusende år ha helt säkert förflutit sedan den
tid, då de träd lefde, hvaraf här nu i sådan mängd ligga
lämningar inbäddade i sten och lera. Hurudant var
Grönland månne då? Ett jordens paradis helt säkert. Det är
underligt att tänka, det detta land, som nu till större
delen hvilar under hundratals meter tjock is, en gång i
tiden har grönskat, kanske som ett tropiskt land. Där
växte då härliga ormbunkar, ståtliga barrträd,
valnötsträd, lönnar och många andra trädslag, hvilkas närmaste
släktingar nu existera endast långt ned i södern.
Inhöljd i den tjocka dimman vandrade jag allt längre
och längre upp. Ej ett djur sågs och kunde ej ses, då
min utsikt var inskränkt till några få meter omkring
mig. Det enda, som störde tystnaden, var ett aflägset,
kanonliknande dunder från isbergen nere i sundet. När
dessa remna och isblock falla ned ifrån dem, uppstå
knallar skarpa som kanonskott. Grönländarne säga då,
att isbergen »kalfva».
Efter en stunds vandring uppenbarade sig med ens
en syn för mig så underbar och skön, att jag en stund
Stod häpen af öfverraskning. Plötsligt höjde jag mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
