- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
452

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jämförelsevis grundt, såsom öster om Spetsbergen, men
han synes aldrig närma sig land eller gå in i fjordarne.
Den eviga drifisen är hans hem, men han går ej in
bland den täta och grofva polarisen eller mellan de stora
isflak man där finner. Det är den klena isen, som
ligger fördelad öfver hafvet, han älskar, och i den yttre
iskanten har jag funnit honom talrikast. Där, hvarest
dyningar från det öppna hafvet tungt rulla in bland isen,
där är grönlandssälens hem, där är han född på något af
de ständigt vaggande isblocken, och där tillbringar han
sitt lif i flockar på hundra, ja, på tusental.
När vi under 1900 års polarexpedition under ett
par veckor trängt oss fram mellan den grofva polarisen
på väg från Spetsbergen till Grönland, hade vi ej sett ett
djur af denna art, förr än vi nere mot Jan Mayen så
mycket närmade oss isens yttre kant, att dyningar från
hafvet började märkas. Där låg isen glest fördelad i små
flak, och på dessa lågo grönlandssälar uppkrupna och
detta i sådan mängd, att isflaken sågo prickiga ut så
långt vi kunde se. De unga djuren voro så föga skygga,
att några fälldes med hagelskott från fartyget, och med
en båt, som utsattes, kunde vi ro en del helt nära. De
gamla sälarne voro skyggare och läto ej gärna båten
nalkas inom skotthåll.
Så väl under nämnda färd som under prof. Nathorsts
expedition 1898 sågos flockar af denna sälart
oupphörligt, så länge vi uppehöllo oss bland den yttre, glesa
isen. Då djuren ej ligga uppe på isen, synas de ständigt
ha brådtom och gå fram med stor hastighet, tätt slutna
till hvarandra. Härunder hoppa de oupphörligt upp ur
vattnet, slå lekande i detta, så att det yr om dem, och
visa sig endast för ett ögonblick öfver vattenytan.
Under dessa sina vandringar äro de mycket skygga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free