- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
462

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en eller högst ett par fot upp öfver sjöns yta. Djuren
summo in i Coal Bay, där de försvunno bland drifisen,
och jag såg dem ej vidare.
Under färden till norra Spetsbergen några dagar
senare väcktes jag en natt med underrättelse om att en
hvalross syntes på ett isflak. Jag skyndade upp, en båt
utsattes och jag lät i min kaptens sällskap ro mig mot
djuret. Hvalrossen var ännu så långt borta, att han
endast syntes som en svart prick på isen. Rodd af starka
armar sköt båten hastigt fram genom det klara vattnet.
I fören stod jag väpnad med en mauserstudsare och
bredvid mig kapten Kjeldsen med en harpun i handen.
Stunden var af rätt stor betydelse, då det var af största vikt
för mig att under denna expedition få en hvalross.
Mer och mer närmade vi oss, och snart voro vi så
nära, att jag kunde betrakta det ståtliga djuret, af hvilket
jag med giriga blickar sökte inhämta hvarje detalj.
Hvalrossen, som syntes vara mycket stor, låg på ryggen med
hufvudet hvilande på isen och betarne uppstående rakt i
vädret. Sina stora framfötter höll han tryckta mot bröstet,
och bakfötterna lågo rakt utsträckta på isen. Det var
tydligt, att han var försänkt i djup sömn och att vi kunde
komma honom helt nära. När vi hade närmat oss så
mycket, att båten borde kunna gå fram med den fart han
hade, upphörde männen på ett gifvet tecken att ro, och
båten gled sakta fram mot kanten af det isflak, på
hvilket djuret låg, och det låg endast ett par meter in
på isen.
När vi voro helt nära, sökte jag beräkna, hvar djurets
hjärna var belägen, och tänkte sätta min kula i den.
Detta var dock ej så lätt, och det visade sig sedan, att
kulan träffade för långt fram i hufvudet. När skottet
brann, sprang hvalrossen upp med sådan hastighet, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free