Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om hafvets däggdjur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnit exemplar, som haft två liknande tänder, hvilka dock
sällan äro lika stora. Honan har vanligen två liknande
tänder, hvilka dock äro betydligt mindre, sällan mer än
några tum långa.
Narhvalen är kanske den, som håller sig nordligast
af alla hvaldjur. Under mina resor har jag sett honom
först då vi hunnit in bland den grofva polarisen mellan
Spetsbergen och Grönland, men där sågs han nästan
dagligen. I helt små öppningar mellan isen syntes han
ofta höja sin gulaktiga rygg. De olika individerna tycktes
variera mycket till färgen; somliga voro nämligen hvita
eller hvitaktiga med tätt sittande brunsvarta fläckar,
och dessa fläckiga djur föreföllo mig vara de största. De
uppträdde i små sällskap af 3 till 6 och lågo ofta långa
stunder stilla, hvilande på vattnet. Fångstmännen
berättade, att de äro mycket skygga, men att de stundom ligga
på vattnet och sofva så hårdt, att man kan ro fram till
dem och harpunera dem. Mig föreföllo de mindre skygga,
då de vid flera tillfällen helt lugnt summo förbi fartyget
utan att låta skrämma sig af den arbetande propellern.
Enligt uppgifter skall narhvalen lefva af bläckfiskar,
krustaceer och fiskar. Man har framkastat den åsikten,
att hans tand skulle användas bland annat till att bräcka
isen med, hvilket dock synes mig tämligen otroligt. Mig
synes sannolikast, att han använder den som
försvarsvapen och fångstredskap.
Den rofgirigaste af tandhvalarne lär väl utan tvifvel
vara Späckhuggaren (Orca gladiator). Han är ett
tämligen stort djur af ända till 25 fots längd och kännes lätt
igen på sin höga ryggfena. Till färgen är han ofvan
svart och under rent hvit.
Späckhuggaren är ej sällsynt vid vår västra kust,
där jag, under min vistelse därstädes, årligen såg honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
