- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
478

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om mullvaden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och uppäter alla andra djur, som han rår på. Han är
alltid hungrig och kan ej en dag vara utan föda utan
att dö af hunger. Blifva flere mullvadar instängda
tillsammans, angripa de och uppäta hvarandra, så att det
snart blir endast en af dem kvar i lifvet. De försök jag
gjort med att ha mullvadar i fångenskap hafva visat, att
ett stycke kött af mullvadens egen storlek och vikt ej
räckt till föda åt honom mer än en dag. Vid ett
tillfälle hade en infångad mullvad just ätit upp flere stora
daggmaskar, då jag höll ett stycke kött till honom, och
han högg då med ursinne i köttet, bet sig fast däri och
hängde kvar, när jag lyfte upp köttbiten och bar den
genom rummen. En annan mullvad, som jag en gång
fångade på en gräsvall, högg genast i mina fingrar och
sökte äta af dem. När jag därefter gaf honom en sparfkropp,
angrep han denna genast, medan jag höll honom i
handen, och han åt på en liten stund upp hela sparfven,
hvarefter han genast angrep en ny sådan. Jämför man
nu mullvadens storlek med en sparfs, skall man finna,
att hans glupskhet är nästan otrolig, och man kan tänka
sig, hvilket röfvarlif ett sådant djur skall föra bland de
varelser, som äro bundna vid ett lif i jorden.
Hos oss, under sommartiden, synes mullvaden vara
mest i rörelse nattetid eller om aftnarne och tidigt om
morgnarne. Om man en ljum sommarafton står stilla
och tyst på ett ställe, där mullvaden håller till, skall
man ofta nog få se, att jorden på en viss plats höjer sig
och någon mylla skjutes upp. Därefter är allt stilla en
liten stund, och så med ens vältes en liten hög af mylla
fram, liksom uppskjuten ur jorden af en osynlig hand.
Någon enda gång kommer hela djuret i dagen eller visar
det i högens midt sitt lilla spetsiga hufvud. Mullvaden
tycks dock alltid ha brådtom, och han är ej ett ögon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free