- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
479

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om mullvaden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blick overksam. Han behöfver nog äfven skynda sig,
om han skall hinna förskaffa sig föda i så stor mängd,
som det tycks vara nödvändigt för honom.
Hans gångar under jorden äro mycket vidsträckta,
och i dem rör han sig med stor hastighet. Jag har
varit i tillfälle iakttaga hans rörelser i en uppgräfd gång.
Sedan jag hade fångat en mullvad, uppgräfde jag
nämligen gången till några få meters längd och stängde den vid
båda ändarna med stenar. När jag sedan släppte djuret
däri, sprang det med öfverraskande hastighet längs
gången och förde därunder framfötterna med snabba rörelser
mot dennas väggar. När jag sedermera utvidgade gången,
så att djurets framfötter ej samtidigt kunde nå båda
väggarna, och då därtill golfvet blifvit en smula
tillplattadt, blefvo mullvadens rörelser ej längre så snabba, men
så snart han stannade i gången och började gräfva,
måste jag ögonblickligen fånga honom, om jag ej ville se
honom försvinna under jorden.
När jag i en med jord fylld låda släppte detta djur,
gräfde det sig genast ned under jorden. Då jag sedan
lade en köttbit eller en mask ofvanpå jorden, såg jag
genast, huru denna började höja sig, och djuret stack
snart upp sin nos för att hugga födan. Han kände
således strax genom jorden lukten af det ätbara.
Mullvaden för ett enstöringslif och tål ej några
grannar inom sitt jaktområde vid andra tider än under
fortplantningstiden. Han lefver dock i engifte, och det
säges, att hannen lär biträda honan med att vårda
ungarne. Han bygger ett stort, mjukt bo af mossa, fina
grässtrån och rötter uti en tämligen vid gång. Hvar
han har boet, kan man stundom sluta sig till däraf, att
en stor jordhög vanligen finnes uppskjuten i dess
närhet. Han synes vilja ha utrymme närmast intill boet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free