- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
512

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårfloden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vatten liggande åkerfälten, roende mellan störarna öfver
gärdesgårdarna eller genom öppna grindar.
Än nådde en storspofs ljudeliga stämma våra öron,
än en vipas klagande läte. En ormvråk seglade i vida
kretsar högt upp i rymden, och öfver en åker, där
vattnet ej stod så högt, flaxade några bjärt hvita fiskmåsar.
Vi rodde mot en dopping, som låg med sin raka hals
och sitt prydliga, tofsklädda hufvud och vaggade på
vattenspegeln. Doppingen var patagligen uttröttad af
den långa färd han helt säkert nyligen företagit. Han
vägrade att flyga, och då vi kommo honom helt nära, sökte
han sin räddning genom att dyka. Han var dock
tydligen ej van vid att dyka i så grundt vatten, hvarför vi snart
tröttade ut honom och jag fick nöjet att se honom simma
under vattnet tätt framför fören på vår farkost. Det är
en fröjd att se en sådan fågel röra sig i vattnet.
Smidigt som en orm skjuter han fram med sin långa hals,
under det de årlika fötterna kraftfullt arbeta vid
bakkroppens sidor.
Först när doppingen såg sig urståndsatt att på detta
sätt komma undan, började han använda sina vingar;
men att dessa ej äro danade äfven till simredskap, såsom
hos alkorna, var lätt att se, och farten ökades ej något
vidare, ehuru den stackars fågeln arbetade med både
fötter och vingar.
Aftonen nalkades. Blådufvor, starar och kråkor drogo
från fälten bort mot skogen, från hvilken trastens toner
melodiskt rullade ut öfver fältet. Änderna började blifva
mer oroliga, lärkorna tystnade och en enkelbeckasin drog
kväkande förbi oss.
När vi rodde tillbaka till Tisslinge, var landskapet
redan inhöljdt i mörker. Vi sågo ingenting men hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free