- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
519

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinterdag i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spår i snön vittnade om, att dock lefvande varelser
funnos.
Plötsligt hördes på något afstånd tallbitens milda,
melodiska locktoner. Sakta gick jag åt det håll,
hvarifrån jag hörde dem, och snart fick jag se en af dessa
vinterns fåglar, gladt sjungande sin vackra visa, komma
flygande högt öfver trädens toppar. Fågelns sång passade
väl till stämningen i skogen och ljöd för mig dubbelt
skön i vinterkylan, öfver hvilken andra fåglar ej synas
vara böjda att sjunga några lofsånger.
Allt längre in i skogen fortsatte jag min vandring.
Det ena räfspåret efter det andra korsade min stig, och
kring furornas rötter syntes spåren af huru ekorrarne
hoppat af och an. På ett ställe hade de gjort sig en
liten tunnel genom snön, och det var tydligt nog, att
dessa pigga djur hade funnit nöje i att tumla om på den
snöhölj da marken.
En stund gick jag så fram mellan buskar och träd
utan att se ett djur, men med ens hörde jag ett
knastrande ljud från en liten gran och såg i detsamma på
dess öfversta grenar några tallbitar, hvilka voro
sysselsatta med att äta af de späda knopparna på trädets topp.
De voro vackra dessa vinterns röda och gula fåglar, där
de runda och fylliga sutto på granens rimhöljda grenar,
med hvilken de harmonierade så väl med sitt nordiska
utseende, att man endast däraf skulle kunna sluta sig
till deras lefnadssätt. Plötsligt flög en af dem, en
lysande röd hanne, upp till toppen af en högre gran,
satte sig där ett ögonblick och lät höra sin milda
lockton, hvarefter de alla flögo bort öfver skogen.
Den lilla Norbyskogen var snart genomvandrad. Den
började redan glesna framför mig. Spår efter orrar syntes
i snön. Där denna under de yfviga granarna låg tunn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free