Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vinterdag i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken arbetaren var, tillkännagafs plötsligt genom
spillkråkans skarpa »prytt-prytt-prytt», när hon flög bort från
sitt arbete.
Närmare gränsen till Näs kom jag till ett hygge.
De om den för människans hand fallna skogen vittnande
stubbarna stodo där mycket tätt och tedde sig i den djupa
snön likt små kullriga stackar på en nedsnöad äng. Som
alltid på Uplands hyggen hade aspen infunnit sig och
redan bildat små snår, i hvilka haren hade traskat omkring.
Allt var så tyst, så stilla, att jag långa stunder
förgäfves lyddes efter ett enda ljud. Denna högtidliga
tystnad afbröts dock några gånger, än af en kvittrande
dubbeltrast, än af en flock snöskator, som med susande fart
drog fram öfver mig, och än af spillkråkan, som
fortfarande emellanåt lät höra att hon var i verksamhet inne
i skogen.
Dagen började lida mot sitt slut. Solens sista
strålar hälsade som till afsked furornas toppar. Den ena
flocken snöskator efter den andra kom kretsande öfver
skogen, färdiga att söka nattkvarter. En domherrhanne
med sitt röda bröst kom flygande öfver mig, och han
lockade ifrigt, liksom hade han förlorat sitt sällskap och
fruktade att allena få tillbringa den långa, kalla natten.
Det var äfven för mig tid att gå mot hemmet, men
det var något där inne i skogen, som höll mig kvar, och
jag gjorde mig alls ingen brådska. Länge stod jag där
och tänkte på alla dessa tusentals djur, som under
snötäcket sofva bort den kalla vintern. Jag tänkte på dessa
små fåglar, som sittande på en kvist i skogen kunna
uthärda den bistra vinternatten, och så flögo mina tankar
omkring i skogen, tills Karlavagnen började glittra på
det norra himlahvalfvet och påminde mig om, att jag
borde ge mig af mot hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
