- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
526

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midvinterdag på Falbygden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från skogsdungarne i fjärran kom den ena kråkan
efter den andra, och alla styrde de färden mot
Falköpings stad, där afskrädeshögarne erbjödo dem en torftig
frukost. Från Mösseberg kommo ett par korpar flygande
ut öfver slätten. Högt i rymden öfver mig flögo dessa
svarta fåglar, och deras upprepade »korp, korp» voro
länge de enda ljud, som nådde mina öron.
Jag följde till en början landsvägen ett stycke framåt.
På denna samlade sig gulsparfvar och hvitbrokiga
snö-sparfvar, hvilka ifrigt sökte efter de få korn, som stodo
att finna bland hästspillningen i den af åkdonen
omrörda snön.
Snart lämnade jag dock landsvägen och styrde
färden ut öfver fält och ängar. Plötsligt hördes
snösparf-vens välkända kvitter, och en svärm af dessa älskliga
fåglar kom flygande längs marken. De höjde sig upp i
luften, svängde omkring mig och satte sig alla på det
snöhöljda fältet, där de hoppade ifrigt omkring för att
söka efter de frön, som ännu kunde upptäckas på
växternas öfver snön här och där uppskjutande toppar. De
ha ett nordiskt utseende dessa hvitbrokiga snösparfvar,
och när man ser dem flaxa öfver snöfältet, tänker man
gärna för sig själf: Denna fågel passar för nordens
snöhöljda fält, och det är lätt att se, hvilken del af jorden som
är hans hemland.
Snösparfvarne voro så många, att de betäckte en
lång sträcka af fältet framför mig. Behagligt höjde sig
den ene efter den andre några fot öfver marken och
flyttade sig till en plats, som kanske för honom såg mera
lofvande ut. Men snart lyfte hela skaran på en gång,
höjde sig först något litet, sänkte sig åter och drog
slutligen bort längs marken, och därmed var fältet åter
ödsligt och tomt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free