- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
528

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midvinterdag på Falbygden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af hässjorna och lyssnade, var det lätt att höra, att där
inne rådde ett vida rikare djurlif än utanför. Det
prasslade oafbrutet där inne. Skogsråttor och sorkar hade
tagit sin tillflykt dit, och dessa hade helt säkert inne i
hafren både rik tillgång på föda och en skyddad bostad.
Ett par små nätta gråsiskor hoppade helt orädda
bredvid mig, och deras röda hjässor lyste bjärt mot den
hvita marken.
Vid den andra hässjan hade en hel mängd
gulsparf-var församlat sig. Jag stod just och betraktade dem,
när en liten fågel helt plötsligt kom flygande bakom
hässjan, svängde snabbt omkring denna in bland
gulsparfvarne och högg en af dessa om halsen med sitt
näbb. Det blef i en hast ett vådligt flaxande.
Gulsparfvarne skyndade bort, det gripna offret skrek jämmerligen,
och röfvaren, som var en vårfågel, flög blixtsnabbt bort
med sitt byte i näbbet. Han tog dock miste om rätta
vägen denna gång samt flög mig för nära. Det
blixtrade till ur mitt svarta rör, och han föll med sitt
blödande offer ned på snön.
Vårfågeln eller större törnskatan, som han äfven
kallas, är en rätt märkvärdig fågel. Ehuru han ej
tillhör roffåglarnes grupp, lefver han dock ej endast, som
sina närmaste släktingar, af insekter. Han fångar äfven
fåglar och små däggdjur, hvilka han i motsats till
rof-fåglarne alltid griper med näbbet. Hans fötter äro så
svaga, att han har svårt för att hålla sitt rof med dem,
medan han styckar det. Han har därför lärt sig att
fästa rofvet i en grenklyka i någon buske eller i ett träd,
hvarefter han, sittande på kvisten därunder, styckar det
bit för bit. Har vårfågeln godt om föda, äter han
endast upp hjärnan på de fåglar och däggdjur, han fångar,
och lämnar resten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free