- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
539

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de nordiska fåglarnes flyttningar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att mr J. Tennant vid Boorkee d. 23 sept. 1875 i
teleskopet mot solen såg fåglar — sannolikt glador — som
flögo så högt, att de måste varit flera engelska mil öfver
jorden och de närmaste fullt en engelsk mil. Dessa
seglade blott och voro ej på flyttning. Vidare berättar samme
författare, att mr W. E. D. Scott natten till den 19 okt.
1880 genom teleskopet vid Princeton i New Jersey såg
stora mängder af fåglar passera månskifvan. Dessa voro
flyttande fåglar, * som flögo på en höjd af en till två
engelska mil öfver jorden. Mr F. M. Chapman i New
Jersey såg på aftonen den 3 sept. 1887 på samma sätt
262 fåglar passera månskifvan på tre timmars tid. Af
dessa befunno sig 233 på en höjd af 1,500—15,100 fot
öfver marken. De som voro lägst flögo uppåt. Af dessa
fåglar igenkändes fem Karolinarallar, som flögo på en
höjd af 1,900—13,500 fot.
Då man känner, att vindarnes riktning och styrka
kunna vara mycket olika i de högre luftlagren mot i de
lägre, synes detta fåglarnes beteende, att stundom höja
sig till så betydliga höjder som de ofvan angifna, kunna
förklaras däraf, att de söka en för dem lämplig
vindriktning, något hvaraf en del fågelarter äro i hög grad
beroende.
Svårare synes det mig vara att förklara, hvarför en
del af de mest utpräglade dagfåglarne välja natten för
flyttningståget. Möjligen beror detta på arf från den tid,
då flyttfåglarne helt säkert förföljdes af ett vida större
antal dagroffåglar än nu för tiden. Kanske ha de så
småningom lärt sig att flytta nattetid för att undgå alla
de faror, som om dagen skulle hota dem både öfver land
och öfver haf. Helt säkert voro labbfåglarne förr i tiden
* Små landfåglar. Man kunde känna igen sångare, finkar och
hackspettar. Några kunde till och med till arten bestämmas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0629.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free