- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
617

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om fiskar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de späda ungarne finna första tiden skydd i den pung
deras fader för detta ändamål bär.
En annan, liknande fisk, hafsnålen (Nerophis ophidion),
som äfven lefver bland växterna vid dessa stränder, saknar
pung att förvara rommen uti och har därför lärt sig att
fastklibba romkornen vid undersidan af sin kropp. Han
bär dem på detta sätt med sig, till dess ungarne komma ut.
Bland andra fiskar, som vi finna kring de bohuslänska
skären, är svarta smörbulten (Gobius niger) kanske den
allmännaste. Han är den största af de hos oss
förekommande arterna af detta släkte, blir längre än ett finger
och känns lätt igen på sin nästan jämnhöga kroppsform,
sina två stora ryggfenor samt framför allt på den karakter,
som utmärker hela släktet, nämligen att bukfenorna äro
sammanväxta till en nästan strutformig bildning.
Gobiusfiskarne draga äfven i vida högre grad än de flesta andra
fiskar försorg om sin afkomma. Några af dem göra sig
ett slags bon under musselskal o. d., där de lägga sin
rom och där de sedan under ungarnes utveckling hålla
vakt. Den danske zoologen d:r C. G. J. Petersen, som
med sina intressanta iakttagelser om dessa fiskars
lefnadssätt betydligt riktat kännedomen om smörbultarnes
fortplantning, har funnit, att lersmörbulten (Gobius microps)
och sandsmörbulten (G. minutus) för äggläggningen helst
utvälja upp- och nedvända tomma skal af sandmusslan.
Under musselskalet bortför den lilla fisken
bottenmaterialet, så att ett tomt, grottliknande rum med ingång från
sidan bildas. I denna grottas tak fästes rommen i ett enkelt
lager. Äggen eller romkornen äro långsträckt
päronformiga och fastklibbas med den smalare ändan vid
musselskalet eller grottans tak. Sedan allt är färdigt, öfverger
honan boet, men hannen stannar i grottan, där han troget
vakar öfver äggen, tills ungarne komma ut. Troligen är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0717.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free