- Project Runeberg -  Ur djurens lif /
629

(1899) [MARC] Author: Gustaf Kolthoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om fiskar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryggfenorna. Dessa taggar återfinner man visserligen äfven
hos en annan, längre ut på djupet förekommande liten
haj, nämligen blåkäxan (Ethmopterus spinax), men denna
är svart till färgen.
Dessa båda hajar torde vara de enda, som mera
allmänt och regelbundet förekomma vid eller utanför vår
västra kust, och i Östersjön finnes ingen haj. Några af
världshafvets stora haj arter gå ej sällan in i Skagerak
och Kattegat. Sålunda fångas väl årligen ett och
annat exemplar af den nordiska håkäringen (Acanthorhinus
carcharias). Denna stora och klumpiga haj erhöll jag
några gånger i Bohusläns skärgård och fångade en gång
själf ett exemplar af närmare 2 meters längd. Denne hade
fastnat i ett flundregarn, hvilket han snott omkring sig
så, att hela garnet kom upp i form af ett nystan.
I Ishafvet är denna haj mycket allmän, och när vi
under 1898 års expedition lågo förankrade i Belsund vid
Spetsbergen, fångades flera exemplar. En stor järnkrok,
fäst vid en järnlänk och en grof lina, agnades med
sälspäck och sänktes ned mot bottnen. När en större haj
bitit sig fast vid kroken, var det ej möjligt för ett par
starka män att draga honom från bottnen. Först sedan
många män tagit i linan, lyckades det att få honom
upp. När dessa hajar kommo upp på fartygets däck,
sprattlade de ej som andra fiskar, utan vredo sig
vämjeligt som maskar. Årligen gå fartyg från Norge upp till
Ishafvet för att fånga denna haj, hvars lefver, som
användes till trän, är förvånande stor.
Liksom hajar i allmänhet är håkäringen mycket glupsk
och äfven farlig för människor. Man har ej sällan funnit
lik eller lämningar af lik uti fångade exemplar. Han
angriper och slukar allt hvad han kan komma öfver, och
att han ej är noga om kosten bevisas däraf, att jag i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urdjuslif/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free