Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om djurskyddet och våra småfåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärrmesen, gå ej gärna norr om ekens utbredningsområde
eller ungefär till Dalälfven, under det andra åter, såsom
blåhakesångaren, uteslutande tillhöra fjällen. Vår vackra
bergfink trifs ej heller i sydligare Sverige. Han har
sitt hem i Sveriges norra provinser, där han är mycket
allmän, och det är endast undantagsvis han någon gång
finner sig uti att tillbringa sommaren något sydligare.
Detsamma gäller om gråsiskan, som vissa vintrar är
allmän i sydligare bygder.
Flere fåglar, såsom grönsiskan och kungsfågeln, bebo
endast barrskogarne, där de bygga sina bon på granarnas
grenar, och dessa kan människan ej hjälpa på annat sätt
än genom att tillse, det deras fiender ej få alltför mycket
taga öfverhand. Andra fåglar åter, grönfinken t. ex., bebo
mest skogskanterna och mindre lundar, men så komma åter
andra till den stora finkfamiljen hörande fåglar, som helst
bebo små, med buskar beväxta, helst stenbundna backar
ute på åkerfälten och slätterna. Bland dessa är hämplingen
den älskligaste, och denne kan man gynna genom att låta
större enbuskar växa fritt och tätt. Äfven
ortolansparfven och gulsparfven trifvas väl på sistnämnda lokaler.
Jag har förut nämnt, att rofdjuren äro nödvändiga
för att uppehålla jämvikten inom fåglarnes rike.
Emellertid finnes det ett rofdjur, som ej ursprungligen tillhört
vårt land, men som har blifvit infördt och utbredt med
människan, och som just därför är mycket farligt för
fåglarne. Jag menar katten.
Det är sant, att katten endast blir farlig i tätt bebodda
trakter och kring människans bostäder, men där är han
så till ytterlighet farlig för småfåglarne, att han rent af
omöjliggör några arters existens inom det område, där han
finnes. Det gäller mest sådana fågelarter, som bygga sina
bon på marken, ty dem utrotar han från sitt jaktområde.
Ur djurens lif. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
