Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sådan är stora verldens sed», anmärkte fadern.
»Mamma blir den enda höghalsade i afton, skall du
få se.»
»Mamma, ja! Jag skulle då riktigt skämmas för
min mamma, om hon klädde sig urringad.»
»Det behöfde du inte», sade fadern leende.
»Mammas hals och armar äro minsann så vackra, att hon
kan täfla med hvem som helst.»
»Men mamma är alldeles för god till att täfla
med någon i sådant», inföll Arla och kysste moderns
hand med en vacker blick af kärlek och vördnad.
Då man såg mor och dotter bredvid hvarandra
kunde man ej undgå att märka den påfallande
likheten mellan dem. Arla var betydligt längre, men
ansigtet var drag för drag det samma. Samma milda
ögon, samma lilla fasta mun. Och ändå var det en
stor olikhet i dessa ansigten, som kunde berätta en
hel lefnadshistoria för den, som förstod att läsa. Hos
dottern var det ögonens uttryck, som var det
förherskande. Dessa ömma ögon kommo en att glömma
munnens bestämda linie. Så hade det säkert också
varit hos modern, då hon var ung, och då hon med
en hängifvenhet och ett förtroende utan gränser lade
sin hand i den ståtlige mannens vid sin sida och såg
upp i hans vackra ansigte, där hon läste ädel
mannakraft, men där en mer erfaren snarare skulle läst
äregirighet och själfkärlek i förening med svaghet. Men
den så småningom alt mer skärpta linien kring
munnen berättade om ett äktenskap, där hustrun ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
