Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nöja mig med Ester Larson som ersättning för
Shakespeares Julia.»
Kammarherren såg brydd ut; han gaf sin dam
en lång, förvånad blick ur sina stora, utstående,
ljusblå ögon. Därefter tog han sitt parti, lade armen
om hennes lif och dansade ut. Hon var omöjlig att
tala med, den där flickan. Hon var så bortkollrad.
Det var ju just genom Ester Larson, som han för
sin del hade fått syn på Shakespeares Julia. Pjesen
var egentligen fördömdt tråkig — men lilla Larson
var förtjusande — både på scenen och mellan
kulisserna.
»Så, att detta är frökens första bal», sade kapten
Lagerskiöld, en ytterst distinguerad kavaljer, som
bjudit upp henne till tredje valsen och som nu närmade
sig henne en stund innan dansen började. »Jag
afundas fröken verkligen att få njuta ett så fraicht nöje.
Det är så länge sedan min första bal, att jag glömt
hur jag då kände det.»
»Om kapten kände det så som jag, behöfver
kapten inte als tänka på det med saknad», inföll
Arla, leende.
»Såå? det roar inte fröken?»
»Åhjo — roar mig gör det nog — på sitt sätt.
Men inte så, som jag hade tänkt. Mamma har alltid
sagt, att baler äro farliga för dem, som ej vilja uppgå
i verldslifvet — — »
Lagerskiöld gjorde en grimas. »Det är tusan så
synd, att en så söt flicka redan skall vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
