Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Håll mig i handen», bad nu Cecilia, som
skakades af en krampryckning.
»Så där — ändå hårdare — det lugnar. Jag tål
egentligen inte vid att dansa — doktorn har förbjudit
mig det. Och nu är jag särskildt så trött, emedan
jag varit på bal sex kvällar å rad.»
»Tycker du då att det är så roligt att dansa?»
»Nej — jag är längesedan trött på det», sade
hon i jämrande ton. Kammarjungfrun kom nu med
isen, som hon i brist på annat hade vecklat in i en
badmössa; hon, lade den på den sjukas hjässa och
svepte några handdukar kring hennes axlar för att
skydda klädningen för det drypande vattnet.
Cecilia var egentligen en mycket vacker flicka,
men såg redan efter tre vintrar i societeten betydligt
passerad ut. Hon älskade djärfva
färgsammansättningar och bar i afton en blodfärgad sidenrobe med
en framvåd af ljusröd atlas, broderad med silfver.
Det långa, rikt garnerade släpet låg uppkastadt
bakom henne på chaiselonguens ryggstöd och bildade
en egendomlig bakgrund till denna bleka, skälfvande
och sakta kvidande gestalt.
Nu öppnades dörren och Cecilias yngre syster
kom in.
»Är du här, Cecilia?» sade hon. »Jaså, du är
sjuk igen. Kapten Lagerskiöld går och letar efter dig.
Han undrar om du glömt hans polka.»
Cecilia ryckte omslaget från pannan och sprang
upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
