Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arla rodnade vid dessa ord — det var som hade
hennes egna, hemligaste tankar blottats. Men så
som han hade dansat med henne hade han dock
säkert icke dansat med någon annan. Så dansar man
blott med en enda!
»Jag tycker, att man icke borde dansa så där än
med den ene, än med den andre», sade hon. »Jag
har inte tänkt på det förut, men nu vet jag bestämdt,
att jag aldrig mer vill dansa med någon annan än
den, som — som jag blir förlofvad med.»
»Är det byråchefen Örn, det?» frågade Cecilia
med en gäspning. Hon sträckte ut sig i soffan och
höll handen öfver ögonen, för att skydda dem mot
ljusskenet.
»Inte menar jag någon viss — jag talar bara i
allmänhet.»
»Jaså, du tänker på att förlofva dig, du. Det
gör inte jag!»
»Inte? Aldrig?»
»Nej; jag har aldrig sett någon man, vid hvilken
jag skulle vilja binda mig annat än möjligen för en
kort tid — men för hela lifvet! Hu då!» — Hon
höjde på axlarna.
»Men kärleken är ju det största af alt. Skulle
inte den räcka för ett helt lif — och ändå längre?»
»Bah! Så där tänkte jag också, innan jag kom
ut i verlden. Men männen äro minsann inte sådana.
Det fins inte en ibland dem, som är trogen.»
»Hur kan du tala så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
