Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bal i ”Societeten”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvad betyder det?» sade han halfhögt. »Jag
mankerar också en dam för frökens skull.»
Hon lutade sig tillbaka i fåtöljen och började
förläget fläkta sig med solfjädern. »Det bör kapten
visst inte göra.»
Han stod nästan bakom hennes stol och böjde
sig nu ned öfver henne samt hviskade: »Fröken kan
inte säga nej. Fröken måste gifva mig ett tillfälle att
tala med fröken; jag är skyldig fröken en förklaring.»’
Vid dessa ord slog hon hastigt ihop solfjädern
och reste sig. Han lade hennes arm i sin och de
gingo ut tillsammans. Hennes hjärta stod stilla af
spänd väntan. En förklaring — ja, hon måste ha en
förklaring. Hon måste veta hvad det betydde, det
underbara, som händt henne i kväll.
De dansade ut, denna gång blott ett enda hvarf.
Anföraren för kotiljongen var en mycket energisk
löjtnant vid andra gardet, som hade pepparbruna,
skarpa ögon, och då han nu gick omkring och
ropade med hvass stämma: »en kavaljer — en dam —
en dam — en kavaljer!» blef Arla helt häpen; hon
hade ej tänkt på att hon i kotiljongen skulle bli
tvungen att dansa med andra än sin kavaljer. Hon såg
ängsligt på kaptenen. »Jag vill inte dansa — kan jag
inte slippa», frågade hon. Lagerskiöld gick genast
till anföraren: »Fröken är trött och vill inte dansa
mer», sade han. »Vi deltaga ej vidare i kotiljongen».
Han satte sig ned igen och tryckte varmt hennes
hand samt hviskade: »tack!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
