Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga nattvarden med sin familj och sina tjänare. Hon
hade ett slags vidskeplig föreställning om att denna
handling, alldeles oberoende af den sinnesstämning,
hvarmed den begicks, skulle lugna hans plågsamma
sinnesoro och skänka honom en salig hädanfärd. Men
excellensen motsatte sig i det längsta denna sin hustrus
önskan; icke som skulle han varit en otrogen, långt
därifrån, han hade i hela sitt lif och isynnerhet sedan
han nått samhällets höjder varit en kyrkans rättrogne
son, som bevistat högmessan i sin församlings kyrka
nästan hvarje söndag och gått till nattvarden två
gånger om året. Men hans obenägenhet att nu taga
nattvarden härledde sig från helt andra skäl — från
samma inre motvilja att erkänna sig stå vid den
afgörande vändpunkten, som gör att människor ofta i
det längsta uppskjuta att skrifva sina testamenten.
Men grefven var så van att gifva vika för sin
hustrus milda, men oböjliga energi, att han snart gick
in på hennes önskan. Presten skickades efter, ett
improviseradt altare framsattes bredvid sängen,
grefvinnan klädde sig på öfligt sätt i svart siden, och hela
den talrika tjänarskaran kallades in.
Under alla dessa förberedelser syntes grefven
oroligare än någonsin. Ett nervöst, plågadt drag låg
öfver hans ansigte. Han hade en ohygglig känsla
af att han åsåg tillrustningarna till sin egen
begrafning.
Presten kom nu in med kalken och brödet;
grefvinnan trädde fram till sängen och knäföll der med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
