Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag kan inte!» nästan skrek hon fram med
skärande röst, drog häftigt undan sin hand, hviskade till
modern: »Vänta inte på mig!» och lemnade hastigt
rummet.
Den sjukes hand föll åter ned mot täcket.
Efterverldens dom, som han så mycket fruktat, hade redan
nått honom; i detta ögonblick visste han, att hans
dotter hade affallit från honom.
I detsamma ljödo syndabekännelsens gripande
ord: »Jag fattig, syndig menniska – – – »
–––––-
Aftonens skuggor började lägra sig tunga och
djupa öfver sjukrummet. Den sjuke hade begärt att
blifva lemnad ensam, och då han mot vanligheten ej
ville hafva något ljus tändt, hade man dragit
gardinerna så mycket som möjligt tillbaka från fönstren
för att låta den sista dröjande ljusstrålen tränga in.
Hedvig hade tillbragt hela aftonen på sitt rum.
Utvakad som hon var och öfveransträngd af
dagens häftiga sinnesrörelser hade hon slutligen slumrat
in på soffan. Hon vaknade nu plötsligt upp, fann
att aftonen redan var långt framskriden och greps af
en häftig, onämnbar ångest; hon hade ej hört något
af fadern på flere timmar! tänk om — om — !
Hon visste ej hur länge hon sofvit. Hvad kunde
ej hafva händt under tiden!
Hon ilade utför trapporna och inträdde i
sjukrummet med återhållen andedrägt. Tystnaden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
