Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvenhet, den fylde ett af de idjupare krafven i hans
väsende.
Då Holm vaknade på morgonen efter en kort
slummer kände hän sig så trött och slapp som efter
en genomrumlad natt. Hans stora passion, som på
aftonen kommit hans blod att glöda, befann sig
fortfarande i sista stadiet; den hade ej vidare några
fröjder att skänka honom.
Han gäspade och sträckte på sig, frös i sin
vadderade, sidenfodrade nattrock och plågades af sin
gamla åkomma, ett slags nervösa sprittningar följda
af hjärtklappning. Han ringde på kaffe och städerskan
kom in, oföränderligt vänlig och fryntlig Oaktadt sin
störda nattro.
»Go’a doktorn, har han nu också ryskå
bekantskaper?»
»Hvad för slag?» han höll inne gungstolen, som
just var i färd med att kasta honom baklänges.
»Det har varit en rysk jungfru här på morgonen
och lemnat den här biljetten. Och hvad hon såg
slamsig ut, det kan inte doktorn tänka sig. Men
sådana ä’ alla ryssinnor, både furstinnor och pigor
så ä’ di lika goda.»
Holm hörde ej hennes prat, han for upp på
golf-vet, ryckte till sig biljetten, slet upp omslaget och
läste underskriften, som bekräftade hans blixtsnabba
aning: Alexandra Popoff.
Det var för öfrigt blott en enda rad, skrifven på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
