Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han mumlade något om, att hans tid var .så
upptagen, och gick med en liten kastning på
hufvudet, som var egendomlig för honom, då han var
upprörd eller missnöjd.
Ett par dagar därefter läste Georg upp ett nytt
poem i kretsen af några vänner. Det var en
glödande, erotisk dikt om en kärlek, som dolde sig för
verlden, om hemliga möten och stulna kyssar, om en
lidelse, som brann i blodet utan att utgå från hjärtat,
som föraktade sig själf, och som redan från början
bar inom sig fröet till öfvermättnad — och som dock
just ur medvetandet om sin korta varaktighet sög
sin största sötma och berusning.
Af en eller annan anledning slog denna dikt ej
an på kamraterna; Rydberg uttalade sig genast starkt
ogillande om den, och den tycktes på dem alla ha
gjort ett obehagligt intryck.
»Skepticism passar ej i lyriska dikter», anmärkte
en. * »Den kärlek man besjunger måste man tro på.»
»Det är dessutom ganska svagt i formelt
afseende», yttrade en af de andra.
»Ingen skald kan alltid vara på höjden af sig
själf», sade Rydberg och slog honom på axeln, då
han såg hur hans ansigte mörknade vid detta klander.
»Du är för ögonblicket ej riktigt i din normala
sinnesstämning och din sångmö mår illa däraf. — Det
är altsammans reminiscenser från mötet i
Brunnsparken, kan jag förstå!» tilläde han lägre.
»Aha! det var just hvad jag anade!» utbrast
Edgren, Ur lif vet. I. 3:e uppl. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
