Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg. »Det ligger en tendens i ditt ogillande af
min dikt.»
»Tror du det? Nå, men alla de andra då?»
»Du yttrade dig först. De låta alltid inverka på
sig af dig.»
Han ryckte ned sin rock från klädhängaren, tog
hatten och gick sin väg, synbart djupt sårad af den
brist på sympati han rönt. Han hade blifvit så
bortskämd af sina framgångar och hade ett sådant behof
af bifall, att han var ur stånd att med jämnvigt bära
den minsta motgång i den vägen. Och som han
ännu var i den stämning, som skapat hans dikt, kunde
han ej själf betrakta den kritiskt.
Hans väg förde honom nedför Kaserngatan, och
då han gick förbi Saschas upplysta fönster, föll det
honom in att gå upp till henne och låta henne höra
dikten. Det skulle dock vara roligt veta, om ej
åtminstone hon förstod att uppskatta den.
Hon var icke ensam; Baschyloff och ett par
andra ryska militärer voro där. Han ville vända om,
då han hörde deras röster, men dörren till salongen
stod öppen och Sascha såg honom, då han talade
med jungfrun. Han såg hur det lyste till i hennes
ansigte, hon kom springande emot honom i tamburen
och räckte honom båda händerna. »Hvad jag är
glad, att ni kom!» sade hon med litet flämtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
