Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD.
hön och stötte bort hans arm, som han sträckte ut
för att hålla henne kvar. »Men ni förstår inte att
älska, ty då skulle ni glömma, att det fins ett ’sedan\»
»Vill ni lära mig det?»
»Att glömma?* frågade hon och lade åter
huf-vudet tillbaka mot soffan och tätt under hans ansigte.
Han såg hennes läppar frestande glöda i det
uppåtvända ansigtet och han böjde sig ned öfver dem.
Hon hvarken undvek eller besvarade hans kyss. Hon
låg stilla och såg oafvändt upp i hans ansigte.
»Ja, lär mig att glömma!» utbrast han — »att
glömma alt, utom stunden! Lär mig en sådan
kärlek, som tror på sig själf och på lyckan!»
»Hvad behöfs det att tro?» sade hon och kastade
sig plötsligt tillbaka öfver soffans kant samt lindade
armarna om hans hals så tätt, att han knapt kunde
andas. »Kan icke ögonblicket vara oss nog?» —
Han drog henne upp ur soffan och fram i
ljusskenet.
»Jag börjar bli afundsjuk på den slöja, hvarmed
mörkret så hemlighetsfullt dolt dig hela aftonen»,
sade han. »Nu längtar jag efter att få mätta mina
ögon med att se på dig.»
Han sköt henne fram under ljuskronan i det
andra rummet, och ljusskenet strömmade likt
glänsande floder utefter hela hennes gestalt. Torson var
rekonstruerad i alla sina tjusande detaljer och
förvandlad till en lefvande kvinna — och denna kvinna
var hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
