Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han ej hört ett ord från dem. Han kunde ej
misstaga sig på, hvad denna tystnad innebar; han
visste, att hans far dömde honom lika strängt som
alla andra och hans mor — hon skulle nog velat
skrifva, men i hemmet var faderns vilja lag. Då nu
julen nalkades, kunde han dock ej motstå sin längtan
efter föräldrahemmet. Han skref till sin mor och
frågade, om han och hans hustru finge komma hem
på ett besök. Han fick svar med omgående från
fadern. Det var blott ett par rader, innehållande att
som hans syskon och svågrar tänkte komma hem till
julen och dessutom några andra slägtingar väntades,
fans det intet rum för dem i prestgården.
Intet rum för honom i prestgården! Han visste
nog, att hans mor ej skulle tvekat att flytta ur sin
egen sängkammare för att bereda honom rum. Den
ordknappe, inbundne fadern, med sin äkta finska
blyghet för att gifva ord åt sina djupaste känslor, hade
med detta korta, formella svar sagt sitt sista ord åt
en son, på hvilken han hade byggt stora
förhoppningar, men som bittert svikit dem alla.
Det var en kall dag i April. Den isiga dimma,
som i Helsingfors är så vanlig, i synnerhet denna
årstid, låg tung öfver staden. Det hade knapt varit
ljust på hela dagen, nu var det eftermiddag och redan
skumt.
Georg, som på senare tider tagit sig den vanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
