Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖMD.
»Vår forntids land, vår framtids land
Var för din fattigdom ej skyggt,
Var fritt, var glad t, var tryggt.»
»Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.»
Från kyrkogården tågade skaran under sång till
studenthuset. Det var 6o:de årsdagen efter slaget vid
Sikajoki, och man samlades för att fira detta höga
minne. Holm slöt sig till tåget, men ingen låtsade
se honom, utan han omgafs af ett litet tomrum på
alla sidor. Han var åter i kretsen af sina gamla
kamrater, och dock, hur ensam!
Hela hans inre varelse hade råkat i uppror, det
arbetade våldsamt inom honom, och han kände att
han måste låta det bryta fram i någon form. Han
hade förr i ovanlig grad egt förmågan att improvisera
och med sina ord elda och hänföra sina åhörare.
Om han skulle försöka det ännu en gång! Om han
skulle gifva uttryck åt alla de känslor, som jäste
inom honom 1 Om han skulle kunna tala så, att alt
missförstånd häfdes och att hans gamla vänner kände
att han ännu i själ och, hjärta var en af dem! Det
skulle kanske kosta honom hans plats, men det
frågade han ej efter i detta ögonblick.
Då han sprang upp i katedern, blef det med ens
alldeles tyst i salen. Han tvekade och kastade en
orolig och spörjande blick på sitt auditorium. Han
kände i detta ögonblick att något fattades honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
