Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insvept i pels intill öronen, ty det var en hvinande
storm. För första gången stannade han och
betraktade det ädelt formade, ungdomliga hufvudet. Det
sista halfaret hade förändrat hans utseende så mycket,
att han nu kunde betrakta denna sin afbild med en
helt och hållet objektiv blick. Det var icke han
själf sådan han nu var — eller rättare sagdt, det var
han själf, ty hans nuvarande jag var icke längre han.
Det var han själf, sådan han innerst var — och
sådan han skulle lefva för efterverlden. Han
betraktade sig själf med efterverldens ögon. Detta ädla
Byron-hufvud, som i afbildningar skulle spridas med
hans nya dikter öfver hela landet, skulle bevara för
efterverlden bilden af en högstämd skaldenatur —
och om också en dunkel saga skulle hviskas man
och man emellan om ett lif, som var fläckadt af
svaghetssynder, så skulle detta väcka mer deltagande
än ogillande. Hur mildt dömde man icke nu för tiden
om Byrons på sin tid så bittert tadlade lif! Hans
fel syntes för efterverlden så sammanhänga med hela
hans personlighet, att man skulle älskat honom
mindre, om hans lif varit mindre lidelsefullt upprördt och
felande.
Ja, om han blott förmådde dikta något af
varaktigt värde, så skulle hans minne lefva renadt och
frigjortdt från den besudlande inverkan af yttre
tillfälligheter, framkallade af den nödvändiga kampen
för tillvaron. Och förmådde han då icke det? Hade
han icke en ovanlig begåfning och hade han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
