Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu mottagit det lidandets eldsdop, utan hvilket
ingen blir invigd till ett högre diktarkall!
Och att blifva störtad nu, just nu, då han kände
inspirationen vakna igen, och då han mer än
någonsin var i behof af lugn och frihet från materiela
omsorger! Var då icke diktningen skaldens högsta
kall? Och var det ej hans rättighet och hans pligt
att för detta offra hvarje ringare hänsyn. Om han nu
gick och angaf sig själf — skulle han därigenom
återvinna sina förra vänners tillit, sin egen inre jämnvigt?
Nej. Och det vittnesmål han kunde aflägga var
dessutom så oväsentligt. De par tal, som hållits i hans
närvaro voro ej egentligen komprometterande — han
skulle ej störta någon genom att vittna, men rädda
sig själf.
Då han senare på aftonen kom tillbaka hem, fann
han sin hustru i tårar och sysselsatt med att packa
in några saker i en koffert.
»Hvad ämnar du göra?» frågade han.
»Jag gör mig beredd att följa dig.»
»Mig! Hvart?»
»Hvart! Ja, det vet jag inte. Men det minsta
som kan hända dig är att du blir landsförvist och
då få vi väl söka upp någon fläck, där vi kunna
gömma vår skam och vårt elände.»
»Du öfverdrifver!» inföll han. »Så farligt är de
på långt när inte. Att jag mister min plats kan visst
hända, men —»
»Och är inte det detsamma som misére?» frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
