Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade hon. »Hur skall du sedan någonsin kunna få
någon plats? Med det svenska partiet och dina gamla
vänner har du ohjälpligt brutit — hvarför då inte
fullfölja, hvad du börjat och sluta dig helt till det ryska?
Men det är detta, jag föraktar hos dig!»
fortfor hon med stegrad häftighet, och hennes ögon
började brinna. »Denna slapphet, detta vacklande, detta,
att du aldrig har mod att göra något helt. Jag har
älskat dig — du vet själf, hur jag har älskat dig,
hur jag lockade och drog dig till mig, hur jag
nästan tvingade dig att gifta dig med mig, hur jag
hängaf mig åt dig så som kanske ingen annan kvinna
— säkert ingen af din egen nation — skulle gjort.
Och nu föraktar jag dig så djupt, så gränslöst, att
jag — jag skulle vilja slå dig för att visa hur djupt
jag föraktar dig!»
Hon stod framför honom som en verklig furie;
ögonen glödde röda i det bleka, hvita ansigtet.
»Gör det!» sade han med ett brustet tonfall och
sänkte det vackra, lockiga hufvudet mot hennes
upplyfta hand. »Skymfa mig — förakta mig! du kan
inte göra det djupare, än jag i denna stund föraktar
mig själf.»
»Ah, fraser!» utbrast hon och drog undan sin
hand. »Jag har intet tålamod med fraser. Visa mig
genon\ en enda handling, att du har mod att göra
något för mig.»
Han stod och fubblade med handen i fickan;
nu drog han fram ett visitkort och kastade det på
Edgren, Ur lif vet. I. 3:e uppl. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
