Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt hennes händer från sin hals och slängde dem
undan samt sprang upp och ut ur rummet. Han
erfor en verklig vämjelse vid hennes omfamning, den
föreföll honom som en Judaspenning, hvilken bjöds
honom som priset för hans förräderi.
Sascha såg efter honom med händerna
krampaktigt knutna och stampade i golfvet af förbittring
och förödmjukelse; strax därefter kastade hon sig
ned på mattan och bröt ut i våldsam gråt.
»Han är en stackare! en stackare!» snyftade hon.
»Vore han inte det, kunde jag ännu älskat honom.
Nu är det för sent.»
Några minuter senare afskickade hon en jungfru
med en biljett till Baschyloff.
Följande dag på aftonen satt Georg vid sitt
skrif-bord, som han under hela det sista dygnet endast
för korta stunder lemnat. Inspirationen hade ej ännu
velat rätt komma i gång; han ref oupphörligt
sönder hvad han skrifvit. Tankarne hade han nog —
hela planen till sitt stora verk — men formen sökte
han ännu förgäfves.
Kunde han blott fa vara litet i ro för dessa
ständiga själs-skakningar, så skulle det nog gå. Blott
en dags lugn — en enda natts glömska — så att
dessa nervösa ryckningar och plötsliga rusningar af
blodet till hufvudet gåfve med sig litet — sedan skulle
han nog skrifva!
Nu hade han i dag fatt en underrättelse, som
skakat honom djupt. Hans far var i staden, han stod
Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
