Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och petade med käppen för att vända rätt den ena,
som råkat falla ned omvänd.
»Du borde ha en matta vid dörren», sade han.
»Nu fläckar jag ju ned ditt golf.»
Nu först vände han sig emot sonen, men deras
blickar undveko hvarandra. Han slog tillbaka och
slätade omsorgsfullt till pelskragen, skrufvade flere
gånger på nacken, som om löskragen besvärat honom,
och talade slutligen i en tvungen ton och synbarligen
mycket upptagen af att med ena snibben af en stor
snusnäsduk torka sina glasögon, som immat sig.
»Jag kom hit för att få veta en sak af dig. Man
säger här om dig, att du låtit kalla dig som vittne mot
dina gamla kamrater. Det kan naturligtvis inte vara
sant — men då jag hörde oväsendet här utanför, tyckte
jag det var så godt att taga reda på saken af dig själf.
Din mor kan lätt få höra några rykten — och jag ville
gärna kunna säga henne —» Nu höll han upp
glasögonen mot ljuset> hvilket Sascha lemnat kvar, och
granskade dem med hopbitna läppar och rynkade
ögonbryn. »Du vet, hon tar sig så häftigt af alt»,
yttrade han i en ton, som skulle föreställa vårdslös.
Georg teg; han stod med sänkt hufvud och det
ryckte i de veka, sammanpressade läpparna.
Fadern kastade en forskande blick på honom,
och han såg genast hur det hängde ihop. Han satte
på sig glasögonen igen och gick till dörren samt
började åter syssla med galosjerna.
Men nu återfick Georg ändtligen talförmågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
