Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag måste samla mina tankar», sade han högt
och sprang upp med hufvudet tillbakakastadt som
för att fa blodet från tinningarna. »En dikt, blott
en enda dikt måste jag ännu skrifva!»
Det var ej längre för att rättfärdiga sig själf i
efterverldens ögon, som han nu ville skrifva, det var
för att afbörda sig något af sin skuld till fosterlandet
Han ville skrifva en dikt, som skulle samla trogna i
dess leder långt sedan hans lif med dess lumpenhet
blifvit glömdt. Och på samma gång skulle det bli
sonens sista afskedshälsning till sitt föräldrahem.
Han tog ett pappersark och skref öfverst med
stora bokstäfver:
Mitt fosterland 1
Mitt barndomshem!
Men längre kom han ej. Det brusade och
susade af glödande tankar i hans hjärna, men de ville
ej låta ordna sig i metrisk form. Han sökte efter
något kändt versmått, som han kunde använda, men
blott en enda strof kom honom i tankarne:
»Den, som förrådt sitt land, han har
Ej ätt, ej stam, ej son, ej far.»
Dessa ord voro skrifna under öfverskriften och
lågo på hans bord följande morgon. Själf var han
försvunnen, men utanför Sveaborg gick en öppen,
blå strimma. 1881.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
