Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främmande skrek hon till och släppte karaffinen i
golfvet, så att det mörkröda vinet rann ut öfver
hennes blekblå ylleklädning.
Selmer stannade vid den öfre bordsändan, på
det smärtsammaste berörd af den upptäckt, han trodde
sig hafva gjort.
Doktorinnan återvann med ansträngning sin
själf-beherskning. »Ni skrämde mig så», sade hon tvunget.
*Jag blef så frusen efter middagen ... jag måtte visst
ha druckit för mycket vatten... och därför tänkte
jag att det var bäst... men se, så synd om min
vackra klädning 1» Hon samlade ihop vecken på sin
kjol för att hindra vinet att ytterligare rinna omkring
och ämnade gå.
Då häjdades hon af Selmer. Han hade stått
obeslutsam en stund i det han ängsligt flyttade än
den ena foten än den andra; nu gick han raskt fram
till henne och lade vänligt sin hand på hennes knutna
hand, som höll ihop klädningen.
»Förlåt mig», sade han, »men... ni vet väl att
det endast fins en bot för den som... som en gång
•.. den som lider af en sådan sjukdom som ni. Det
är absolut återhållsamhet från hvarje förtärande af
spirituösa.»
Det låg så mycken godhet i den blick, han fäste
på henne, att hon var på väg att förlora hela sin
själfbeherskning och brista ut i gråt. Men
själfbe-varelsedriften uppehöll henne ännu och hon svarade
afvisande: »Det tror jag inte ni har rätt i. Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
