Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doktorns hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är lille Rutger, han har blifvit så häftigt
sjuk. Prosten tror, att han fått smittan.»
Inom ett par minuter var doktorn påklädd och i
vagnen, som skyndsamt rullade bort till den en mil
från staden belägna prestgården.
Helena hade äfven blifvit väckt och gjort sig
underrättad om hvarifrån budet var. Hon visste nu, att
hennes gosse låg sjuk, kanske kämpande med döden,
och att hon ej skulle fa se honom.
Hon gick förtviflad upp och ned i rummen. Hade
hon blott vågat det skulle hon tagit sin mans åkdon
och rest ditut. Men det var ej endast det
förödmjukande i att kanske blifva afvisad, som höll henne
tillbaka; det var den tanke, som så småningom hade
öfvergått till en fix idé hos henne, att hennes närhet
skulle vara besmittande för hennes barn.
Hon tillbragte en förfärlig natt; då den bleka
morgongryningen trängde in genom fönstren voro
hennes krafter uttömda. Hon såg sig ångestfullt om efter
något medel att stilla den smärtsamma slitningen i
sitt inre. Hon hade ej vidare någon spirituösa att
tillgå; tjänarne hade, på doktorns befallning, vägrat
att köpa henne sådana varor och hon visste att
doktorn bar nyckeln till skafferi och källare på sig. Men
plågorna voro outhärdliga — hon tog
eau-de-cologne-flaskan från sitt toalettbord och tömde dess
illasma-kande innehåll. En timme därefter låg hon i djup
sömn och vaknade först långt fram på dagen.
Hon hörde en ovanlig rörelse i huset; dörrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
