Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sesam, öppna dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
festpaviljongen, då hon landsteg. Det var ett vackert
ögonblick. Hans ungdoms diktargåfvor höllo nästan
på att vakna igen vid stundens högtidsstämning, och
om han ännu hade varit den unge lofvande skalden
från fordom i stället för den obemärkte kanslisten, så
hade han troligtvis skrifvit ett festkväde och skickat
in det till Posttidningen.
Ty det måste vara skönt att vara prinsessan
Victoria i detta ögonblick. Det var en sådan stund hvaraf
lifvet ej eger många. Att vara nitton år, nyss förenad
med en ung make, älskad och älskande, och att hålla
ett högtidligt intåg i sin blifvande hufvudstad, som
är festligt smyckad och ligger där sagolikt fager i
höstsolen, att hälsas med jubelrop af oöfverskådliga
massor och att vara så oerfaren af lifvet att man ej
anar någon af de skuggor, som gömma sig bakom
den ljusa taflan — ja, visst måste detta vara ett
oförgätligt ögonblick, ett sådant som kommer på så få
dödliges lott, att det mer tyckes tillhöra sagans än
verklighetens verld! När hade väl trollformeln:
»Sesam, öppna dig!» framtrollat något skönare?
Och ändå! ändå! Kanslisten hade hunnit hem,
stod framför sin egen tamburdörr. Nej, kronprinsen
var bestämdt icke lyckligare, då han förde sin brud
in i sin jublande hufvudstad, än han i detta
ögonblick. Han hade återfunnit trollformeln, den länge
förlorade. Den där lilla knappen på tamburdörren
— det var hans »Sesam, öppna dig!» Han behöfde
blott trycka på den, så skulle berget åter upplåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
