Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Arwidson hade ingenting häremot, tvärtom.
Som hon var en mycket passiv natur och van att i
alt följa sina döttrars, isynnerhet Ellinors initiativ,
hade icke häller hon brukat besöka kyrkan på senare
tider; men det låg i hennes blida natur en viss ideel
längtan, som gjorde henne mycket mottaglig för
religiösa väckelser. Hon skulle känt sig lycklig ifall
omständigheterna hade tillåtit henne att blifva
martyr; men som hon nu i stället alltid hade varit
gynnad af all slags verldslig lycka och medgång, hade
hon ingenting annat att sörja öfver än att hon alltid
varit missförstådd. Hennes nu aflidne man hade
aldrig förstått hennes fina, poetiska och känsliga sinne,
hennes barn förstodo henne ej häller, ty Tea var för
verldslig, Ellinor för kritisk, och dessutom voro
systrarna så mycket för hvarandra, att modern kände
sig öfverflödig. Men hon bar denna sin ensamhet
så, som hon skulle burit hvilken annan pröfning i
lifvet som blifvit henne pålagd; hon visste ej hvad
det ville säga att kämpa för någonting, att förbittras
öfver en orättvisa eller att gräma sig öfver ett
sviket hopp.
—————————
Den estetiska njutning, som Ellinor i början hade
erfarit af Adrians predikningar, öfvergick snart till
ett djupare, sedligt intryck. Inför själfva trosläran
förhöll hon sig skeptisk, men fann sig så mycket
lifligare fängslad af de stora och höga kraf, som
denna lifsåskådning stälde på människornas pligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
