- Project Runeberg -  Ur lifvet / Första samlingen. En bal i "societeten" ; En stor man ; En triumf ; Dömd ; Doktorns hustru ; Sesam öppna dig! ; Tvifvel /
234

(1882-1893) [MARC] [MARC] Author: Anne Charlotte Leffler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes hufvud; den rena profilen aftecknade sig med
en rosig kontur mot den mörka skärmen, håret, som
gick i samma dunkla bronsfarg som sidenet på
skärmen, sammansmälte nästan helt och hållet med detta.
En blekröd kamelia lå^ till hälften nedfallen i den
tunga flätan, en annan tycktes vara tappad ett stycke
ned på den hvita sidenkjolen, som hade en skiftning
i rosens blekaste röda färg.

Adrians blick insöp med omedveten njutning hela
denna fägring på samma gång han erfor en viss
förtrytelse öfver det ej alldeles omedvetna i det behag,
hvarmed den unga flickan rodnade inför hans skarpa
blick. Ja, hon var vacker, hon var bedårande till
och med, men hon var dock icke annat än ett
syndens barn, mer hjälplöst förtappad än de fallna
varelserna i de mörka kvarter, där han brukade predika
försoningens lära, i samma mån som hon var fjärran
från den syndakänsla utan hvilken intet nytt lif kan
födas.

»Jag far ej med på balen i afton», sade Ellinor,
afbrytande en något besvärad tystnad. »Du far fara
till faster, Tea lilla, och be att få följa med henne!»

»För all del», inföll Adrian. »Låt mig icke
hindra fröken. En balsalong synes mig just vara den
rätta platsen för unga damer att dränka sina tvifvel
och sina samvetsskrupler.»

Tea höjde sina mörka, bågiga ögonbryn och gaf
honom ett betvingande ögonkast — en blick af
oskyldig, blyg förvirring, som hittils ingen man kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:34:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urlifvet/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free