Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvifvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras fördoldaste tankar, skaka deras själfbelåtenhet
i dess innersta grundvalar — ja, och då
vältalighetens dämon riktigt far makt med mig, glönlmer
jag, hvems tjänare jag är, så att i de stunder, då jag
djupast uppskakar människornas samveten, syndar jag
själf på det fruktansvärdaste mot Gud.»
Det uppstod en stunds tystnad i rummet efter
denna egendomliga själfbekännelse.
Ellinor började att gå upp och ned på golfvet,
försjunken i tankar. Det intresserade henne djupt
att så oförberedt ha fått en inblick i denna till det
yttre så helgjutna personlighets inre själsstrider och
förvecklingar. Fru Arwidson satt som vanligt alldeles
tyst; hon talade aldrig, då hon icke tilltalades, och
man visste ej riktigt, om hon var vaken och hörde
på hvad som sades, eller om hon slumrat in i sitt
mörka soffhörn.
Adrian stod och iakttog Ellinor. Hon var långt
ifrån så vacker som systern. Hennes växt var högre
och hade en behagfull resning, men den saknade
fyllighet. Ansigtet var egendomligt färglöst med en hy
af genomskinlig hvithet, ljusa, vidöppna ögon utan
skuggor och en ram af ljust, matt hår, som föga
af-stack mot hela ansigtets färgton. Men i stället för
formens och färgens yppighet hade hon denna
proportionernas skönhet och lin ier nas renhet, som fangslar
ögat utan att man vet hvarför.
Hur vackert den sjögröna, skimrande
atlaskläd-ningen smög sig efter den långa, slanka gestalten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
